blogg

Skandal Karolinska!

Jag börjar bli så trött och matt på alla turer med sjukvården. Jag önskar att jag någon gång skulle få bli positivt överraskad, men vad jag ser, gång på gång, är fel och misstag.

När ska något bara gå som planerat? När ska något skötas som bestämt?

Idag är dagen jag väntat på i en månad. Det var nämligen för en månad sedan som vi hade tid hos Vincents urolog och det var då det var sagt att vi skulle få svar på hans viktiga undersökning av urinblåsans nervfunktion (enkelt förklarat). Väl där visade det sig att läkaren inte hade fått svaret och hade därför precis innan vi fick komma in ringt upp den läkare som analyserat (skulle analysera?!) den så kallade cystometrin. Där fanns eventuellt ett neurogent fel, men det var inte alls säkert, det kanske inte var något, var ungefär det svar jag fick. Istället för att han skulle spekulera blev jag lovad ett samtal veckan efter för att få ett svar på om Vincents problem med att kissa kan bero på något nervfel. Jag ville förstås veta så snabbt som möjligt, men fick nöja mig med en vecka senare helt enkelt. Två dagar efter det besöket damp det ner ett brev i lådan som berättade att vi hade en inbokad telefontid med Vincents läkare, inte veckan efter, utan en månad framåt i tiden! Lite lätt rasande ringde jag och berättade att jag blivit lovad svaret innan, men fick till svar att det inte fanns någon tidigare tid han kunde ringa på och att det inte var något att göra åt.

Sedan har jag väntat. Väntat och väntat. Velat veta. Kommer Vincent alltid behöva ha kateter?, finns det någon lösning? Väntat till idag, för idag hade vi äntligen den där telefontiden inbokad. Och ringde, det gjorde han till slut…

Det första doktorn sa var att han hade bråttom så att vi måste skynda oss. Bra start! Sedan pratade vi om Vincents senaste urinvägsinfektion, som enligt läkaren inte existerade för att det inte fanns något sådant provsvar, men som han senare under samtalet slutligen lyckades lokalisera – och den existerade. (Försöker behålla lugnet…) Därefter frågar jag om hur det var med svaret på cystometrin, som ju var anledningen till att han skulle ringa och – nu!

När han (precis) innan han skulle ringa upp mig skulle titta på svaret så visade det sig att det inte fanns! Han hade då kontaktat de som analyserat och utfört testet och svaret hade skickats med internpost. Och det har inte nått honom! Han svamlade stressat om att han ju beställt en magnetröntgen av Vincents rygg, men att vi får prata om detta och svaret imorgon, då vi ändå ska in för sövning och byte av kateter.

Jag vill bara skrika!!! Jag har väntat i en månad, svaret har inte kommit, det har läkaren inte reagerat över eller tittat innan och nu finns det fortfarande inget svar!! Är det här ens möjligt? (Jag vet och har förstått att HELA Karolinska är i djup kris. Jag är bara så otroligt trött över att gång på gång erfara det i min, liksom i Vincents, vård.)

Det är så fruktansvärt dåligt och det tar så mycket extra energi, som jag inte ens har, så jag vet verkligen vad jag ska göra.

Nu ska jag få lite gjort innan sonen kommer hem och innan morgondagens heldag på Karolinska.

De fantastiska bilderna är förresten tagna av den lika fantastiska Moments by Jenny!

Kram på er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *