blogg

Never ending story…

Efter lunch gick vi och hälsade på hos några vänner och barnen lekte bra. Efter ett tag märkte jag dock att Vincent ville vara i fred och det är ett ganska tydligt tecken på att han inte orkar längre. Jag bestämde därför att det var dags att gå hem. 

På vägen hem var han ”feber-gnällig” (gillar inte ordet gnällig, men för att beskriva) ett speciellt gråt som oftast bara kommer just vid feber och jag tyckte att han kändes varm. Väl hemma bekräftades febern och sedan har den gått stadigt uppåt. 

Jag ringde 1177, eftersom att vi efter  otaliga sjukhusbesök fortfarande inte har ett avdelningsnummer vi får använda för rådgivning om vi inte är inskrivna. Sköterskan på 1177 tyckte absolut inte att vi skulle vänta utan åka in till Karolinska redan ikväll. 

Det tar verkligen aldrig slut. Det känns som en riktigt dålig film som fastnat på repeat.

Jag vill verkligen inte åka in till sjukhuset igen. Nu är det dessutom helg och då är det fullt på akuten och tillgång till urolog är förmodligen obefintlig. Än så länge känns han ändå relativt pigg, så jag tänker att det borde gå att vänta, men risken är ju att det blir värre inatt och då kommer jag önska att vi åkt in tidigare. 

Nå väl, vi får se hur kvällen fortskrider. Jag återkommer och önskar er en fin sommarkväll! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *