blogg

Så sjukt!

Veckan som gått har jag försökt samla lite kraft och energi. Jag vet egentligen inte om jag har lyckats, men det var skönt att inte göra så mycket. Det blev ett spontanbesök till västgötaslätten (inte så mycket i min hjärna som fortfarande inte accepterar att jag inte orkar som tidigare) några dagar och vi träffade i alla fall en del av familjen.  

För tre dagar sedan började Vincents operationssår vara, men ända fram till igår morse var jag ändå ganska säker på att vi hade det under kontroll. Men, ack så fel jag hade. Igår vid lunchtid var det även var i kateterslangen och det fanns ingen annan utväg än att åka till Barnakuten. Och är det någon plats man vill undvika är det akuten. Allra helst på sommaren och ännu mer på en fredag/helgdag. Men som sagt, det var tvunget. 

Väl där visade vi först ingångshålet och slangen för en sköterska och nu såg det ännu värre ut. Stackars liten, det tar aldrig slut! När läkaren till slut kom och vi öppnade förbandet på nytt upptäckte vi till vår förvåning och förtret att slangen åkt ut och jag visste direkt vad det innebar. Vi blev inlagda. Igen. Vi fick veta att det skulle bli ny operation för att sätta i en ny kateter idag på morgonen och fick en plats på avdelningen som vi nu varit på alldeles för många gånger. Förutom att det också fick bli en ny kateter hade han fått en infektion som nu behandlas med antibiotika. 

Det blev en sen kväll innan vi kom i säng och jag vaknade fruktansvärt trött. Och inte förrän halv två idag fick vi rulla ner till operationen. Det blev en lång och hungrig väntan för Vincent och nu väntar jag på att de ska ringa mig från uppvaket. 

Det har varit ett så fruktansvärt tråkigt 2017 hälsomässigt och jag börjar känna mig rejält trött. Men mest synd tycker jag om Vincent. 

Hoppas ni njuter av sommarens sista dagar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *