blogg

Fröknäcke, sjukdomen och ett jävlar anamma in absurdum!

Enligt konstens alla regler har jag hämtat en lagom hög orkidé från sovrummet, tänt taklampan för bättre ljus och klättrat upp på en stol med kameran i högsta hugg. Ni vet så där som man gör om man vill ha en instagram- och bloggvänlig bild. Att det på bordet finns både det ena och det andra förtäljer förstås inte bilden och att mina ben är så rangliga av min sjukdom att det absolut sista jag borde göra är just detta, det syns ju inte heller. Så, då finns det väl inte. Eller? Men, fröknäcket har jag i alla fall bakat själv, från scratch och kan därmed erbjuda er ett rykande hett recept som jag googlat fram helt själv!

För att skriva det här inlägget får jag bita ihop och köra på för vänster hand gör så ont att jag helst inte ska använda den alls. I alla fall inte om det inte är högst nödvändigt. Men nu råkar det kännas som att det faktiskt är det för mitt envisa jag har nämligen bestämt att hon ska klara av att jobba 25% och då är det ju bara att gilla läget och välja den dag man mår minst dåligt.

Igår blev det varken bilder eller bak. Jag valde att tillsammans med Anna och Nicholas ta med Vincent till Kungsbackas svar på Slottsskogen. Nicholas skämtade innan om att de kanske borde ta med skottkärran och köra mig i och så här med facit i hand så hade det nog inte varit en så dum idé ändå. Utflykten slutade med att mina ben knappt bar mig och med en yrsel som var helt ohanterbar. Jag gick saktare än en tant med rollator och jag mådde verkligen inte bra. (Sagt med en stor portion respekt, mina sämsta dagar skulle jag ha stor hjälp av en sådan.) Och då gick jag i ärlighetens namn inte ens själv. Jag höll ett stadigt tag i Anna samtidigt som jag uppmanade henne att sakta ner. Jag kan förstå om min förklaring får er att småle, men det är inte så roligt som jag får det att låta, att inte ens klara av att ta sig till en lekplats och där bara sitta och titta på. För det var verkligen bara det jag gjorde.

Nog om det. Jag har ju i alla fall bestämt att jag ska ägna de där timmarna av jobb på blogg och vlogg så detta är en tapper start. Jag har ju haft ett uppehåll igen. Det blir så när man inte har ork till vardagen, då prioriterar man annat. Med det sagt lovar jag ingen säker kontinuitet i inläggsflödet tyvärr, jag lovar att göra så gott jag kan, men det är inte alltid det är tillräckligt. Vill ni följa mig, min resa och stötta mig på vägen så är det bästa ni kan göra att följa min blogg och vlogg. Den förstnämnda följer ni enklast genom att kolla in här en gång om dagen så missar ni ingenting.

Åter till fröknäcket. Det blev i alla fall barnsligt gott och Vincent älskar det. Denna gången bytte jag ut flingsaltet mot himalayasalt och det funkade minst lika bra, men var lite försiktig med doseringen bara.

RECEPTET jag använde denna gång hittar ni här!

 

2 thoughts on “Fröknäcke, sjukdomen och ett jävlar anamma in absurdum!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.