blogg

Från toppen till botten på nolltid.

Vincent har som jag sagt så många gånger förut varit otroligt tapper i allt detta. Mellan dalar med smärttoppar, feber och annat är han verkligen pigg och glad och leker som vilket barn som helst. 

Men på samma sätt som han kan gå från noll energi till hundra på nolltid, är det på samma sätt ner i en svacka. Det går otroligt fort! Så var det igår och så är det idag också. Han har varit riktigt hängig hela morgonen, men nu har han haft en topp då vi till och med varit på lekterapin. 

Och så plötsligt, från ingenstans, får han ont. Och det fick han nyss. Och då gäller det att vara snabb med smärtlindring för det går som sagt lika fort från hundra till noll, som från noll till hundra. Jag hoppas inte att det ska behöva bli någon större dipp och att vi nu hunnit stoppa smärtan innan den går över styr. 

Det är verkligen svårt att förespå när nästa dipp kommer, även om det oftast går att ana. Det enda sättet att med störst chans försöka eliminera dalar är att inte låta honom leka eller ha kul, men jag har bestämt att Vincent nu mer än någonsin behöver få vara barn. Därför låter jag honom köra när ork finns och eventuella toppar får vi tackla när de kommer. 

Det är verkligen inte lätt att vara barn och behöva ha kateter, ha ont och genomgå operation på operation. Då behöver man också få ha lite roligt. 

Så tänker jag i alla fall! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *