blogg

Det blir inte alltid som tänkt…

Imorse opererades Vincent återigen enligt planen, men istället för att komma till uppvaket med en kateter, kom han med två. De hade tydligen tänkt om och i ärlighetens namn var det smart att lämna kvar den suprapubiska katetern, ifall, gud förbjude, inte denna operationen heller fungerar.

Det man gjort den här gången är att precis som tidigare öppna upp mynningen, men även avlägsnat ett mindre, eventuellt, hinder i urinröret. Skillnaden från tidigare operationer är att man nu låter den vanliga katetern sitta i till urinrör och mynning läkt för att på så sätt undvika att den växer samman igen. Har han, efter att man drar den vanliga katetern, fortfarande problem med att kissa kan man utesluta att grundproblemet är urinrör och urinrörsmynning. Då fortsätter resan att lösa mysteriet, förmodligen med fokus på eventuell nervpåverkan, utefter vad läkaren sagt till mig. MEN. Läkaren har stora förhoppningar om att detta ska räcka så jag hoppas det och ska göra allt för att tänka positivt. 

Tvivlar jag? Ja, lite! Men nu ska jag tänka positivt och hoppas att lösningen är nära. 

Vi är fortfarande kvar på Nya Karolinska och gör inatt vår tredje sådan i rad. Tanken var att vi skulle fått åka hem idag egentligen, men Vincent var alldeles för smärtpåverkad så det fungerade inte ens att flytta honom, varför hemgång blev omöjlig. 

Hoppas på bättre tur, mindre smärta och hemgång imorgon istället! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *