blogg

Barn och smärta.

Vincent har tidvis ont. Jätteont! Idag har varit en sådan dag. Han har jätteont och idag har det tagit sig uttryck i djupa vrål och ilska. Stackars liten skriker bara rakt ut. 

Sedan efter extremt lång tid kommer de äntligen med smärtlindring. Det tar ju tid när de har flera patienter samtidigt, men för Vincent och för mig, blir den där långa evigheten ännu längre och det är fruktansvärt. 

Sedan kickar smärtlindringen in och han somnar, han vaknar till och skriker att han har ont, men somnar sedan om igen. När han vaknar är han glad och skrattar, han är sig själv. För en stund. 

Sedan vänder det från skratt till hjärtskärande skrik och ilska på en sekund och så är vi där igen. 

Maktlösheten är total. Man gråter med honom för att man kan inte göra mer än man gjort och det är vidrigt. Man vill ju bara ta bort och över det där jobbiga. Man vill skynda på, men när man väl sagt till kan man bara vänta – och en halvtimma innan smärtlindring i total panik är inte ovanligt.

Nu sitter jag här och hoppas att han får sova länge. Samtidigt undrar jag varför de inte gör något? De smärtlindrar, men tar inte reda på varför han har ont. De bara väntar och avvaktar och väntar ännu mer. Det tar sådan tid! Och där ligger min lilla Vincent och har jävligt (!!) ont!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *