blogg

Bara vara fri!

Nu är vi hemma från sjukhuset igen med ny kateter och medicin mot infektionen. Och inte förrän igår började det gå upp för mig att nu är det bara en vecka till skolstart och det innebär att Vincent kommer att börja skolan med sin kateter. Jag hade inte riktigt tänkt, insett och accepterat det. 

Det står dock klart att utan kateter fungerar det inte och tömma blåsan behöver han ju så faktum kvarstår. 

Idag har Vincent något som heter suprapubisk kateter. Det är en kateterslang som går via magen rakt  in i urinblåsan. Problemet är den där slangen. Den sitter ju på ett kritiskt ställe och skulle potentiellt kunna fastna när han leker. Han är ganska begränsad i vad han kan göra och inte. Dessutom behöver han någon som praktiskt kan hjälpa honom med tömning. Med start idag har jag nu börjat ringa skolan, än så länge utan svar, för att försäkra mig om att de kan, vill och kommer att sköta detta åt honom. 

Jag hoppas verkligen det finns en bra lösning för detta. Jag är osäker på om det verkligen kommer att finnas en skolsköterska på plats veckans alla dagar, men hoppas verkligen på att skolan är samarbetsvilliga i detta. 

Igår när vi pratade om det här hemma lovade jag Vincent att vi ska komma på något bra så att allt fungerar och för att han ska kunna leka som de andra barnen. Då säger min underbara tänkare till son ”ja för man vill ju bara vara fri”. 

Stora ord. Och så självklart.

Älsklingen! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *